Att i konsten sträva efter att vara samtida är verkligen idiotiskt. Vi lever ju ändå en halv sekund för sent. Den flåsande samtidskonsten hinner helt enkelt aldrig i kapp. Bemöda dig inte att komma i tid eller att ligga rätt. Ett allt för stort intresse för det sista skriket bäddar bara för sömnlöshet. Bästa före datumet ligger allt närmare i tiden. När projektbeskrivningen väl är klar är projektidén redan passé.
Utkast till ett valmanifest:
Vi tror helt och hållet, helt och fast och utan reson på otidskonsten. Vi har inget val. Idag har alltid en sådan fadd smak. Dagens mat är undermålig eller rent av skadlig för hälsan, ta t ex samtidsgrönsakerna som bjuds ut på marknaden, de smakar allt mindre.Och, sist men inte minst samtidskonsten är precis lika smaklös den. Dålig jord, dålig uppfostran, dåliga produktionsförhållanden och dålig ideologi undergräver gemene mans smakupplevelser. OK står för förändring — till det gamla. OK går framåt bakåt. Vi är progressiva reaktionärer. Vi är en garant för fylligare smakupplevelser i konsten likväl som i maten. “Rösta på otidskonsten — Du har inget val!" (Vem i helskotta kom på denna slogan?)
Otidkonstnären strävar efter frihet, men är (givetvis) aldrig fri. Hon gör dock så gott hon kan. Det finns ingen fri konst, ingen fri musik, inga fria människor. Man får vara så fri man kan. Eller kvinna kan. Även kvinnor kan vara män. Och män kvinnor. Det förvirrar könsordningen. I Otidskonsten är vi alla neutrum.
Upp till kamp! (ännu en gång!)
Befrielsen än nära!
Läs mer på Edvard Derkerts egen hemsida
________________________________________________________________________
